• De som har som syfte att förklara vad litteratur är och som alltså tillhör litteraturvetenskapen. De sorterar under länken Litteratur.
  
• De som har ett mer allmänt syfte, som att förklara hur verkligheten är uppbyggd, vad som utmärker människan som handlande varelse eller hur samhället fungerar. Dem finner du under länken Filosofi.

Denna uppdelning är emellertid en förenkling, som det inte helt har gått att rätta sig efter. Strukturalismen, dekonstruktivismen och feminismen t ex är filosofiska rörelser, men du finner dem ändå under länken litteratur, eftersom framställningen syftar till att presentera dem primärt som metoder att använda vid arbetet med litterära verk.

All litteratur kan ses som meddelanden från sändare till mottagare och har uppstått i en viss tid och i ett visst samhälle. Men det råder olika uppfattningar om hur samspelet ser ut mellan det litterära verket, olika idéer, det samtida samhället, diktaren och läsaren.

I avsnittet Litteratur presenteras alltså olika litteraturvetenskapliga teorier. Ett bra komplement för den som vill veta ännu mer än vad som kommer att presenteras där är:

• Staffan Bergsten (red), Litteraturvetenskap - en inledning, Studentlitteratur.
  
  Då jag refererar till den boken kommer jag hädanefter huvudsakligen att använda mig av förkortningen (Litt.vet.) och namnet på den artikelförfattare jag avser.

I den boken skriver Eva Hættner Aurelius i kapitel 3, Litteratur och idéer, om ytterligheterna, när det gäller att förhålla sig till den litterära texten. Utgångspunkterna är två filosofers tankar om det litterära verket. För att förtydliga hennes resonemang presentera jag alltså här kort de båda filosofernas tankar i detta sammanhang starkt förenklade. De båda filosoferna är:

• Immanuel Kant (1724 - 1804), som i sin kunskapsteoretiska analys i skriften Kritik av det rena förnuftet, kommer fram till följande uppfattning:
  
  Mellan varje människa och yttervärlden, verkligheten, finns ett filter, som gör att människan endast kan tolka verkligheten, aldrig uppleva den som den är i sig.
  
  Detta filter är inbyggt i människans förnuft och kan likas vid ett par färgade glasögon för förnuftet. Det som färgar dessa glasögon är:
  • vår rumsuppfattning
  • vår tidsuppfattning
  • vår upplevelse av kausalitet eller orsak-verkan, dvs att det förhåller sig så att allt som sker beror på något, har en orsak

  Bilden av ett par glasögon vill visa att på samma sätt som den som bär ett par blåfärgade glasögon uppfattar verkligheten som blåtonad, så upplever vi verkligheten som rumslig och tidslig och kausal. Hur den i själva verket är vet vi inte.

  Kant skiljer alltså mellan:

  • tinget-för-mig
    som är verkligheten som jag upplever den
    genom
    • åskådningsformerna (rum och tid)
    • tankekategorierna (bl. a. kausaliteten)
      
  • tinget-i-sig
    som är verkligheten som den är i sig själv

  En mycket förenklad bild av Kants kunskapsteori skulle kunna se ut så här:

  verkligheten tinget i sig

  rum tid kausalitet

  jag tinget för mig

  I verket Kritik av det praktiska förnuftet analyserar Kant vad vi kan veta om etiken och estetiken. För vårt vidkommande blir vad han säger om estetiken, alltså hur vi ska bedöma ett litterärt verk i termer av "bra" och dålig", intressant.

  För Kant ligger det estetiska "bortom" den vanliga sinneskunskapen. Han skiljer mellan förnuftsidéer (formade av "glasögonen") och estetiska idéer. Eva Hættner Aurelius citerar Kant från Kritik av omdömesförmågan:

  "Med en estetisk idé förstår jag den inbillningskraftens föreställning som föranleder många tankar, men utan att någon tanke, det vill säga begrepp, motsvarar föreställningen. Det är följaktligen en föreställning som inget språk helt kan täcka och göra begripligt."

  Med utgångspunkt i Kants tankar om skillnaden mellan å ena sidan förnuftet och å andra sidan estetiken uppfattar många litteraturforskare det litterära verket som autonomt, dvs oavhängigt den yttre fysiska verkligheten. Man studerar alltså inte samspelet samhälle och litteratur utan endast verket såsom det föreligger som text.

  Två sådana riktningar inom litteraturvetenskapen är:

  • strukturalismen
  • den nya kritiken

  Det litterära konstverket framträder således som form men pekar inte utanför denna form på t ex samhället eller författarens liv.

Den motsatta utgångspunkten är:

• Georg Wilhelm Friedrich Hegel (1770 - 1831) som i motsats till Kant menar att tänkande och verklighet är samma sak. Historien är berättelsen om hur Anden genom sitt tänkande förverkligar sig själv och manifesterar sitt tänkande i den fysiska verkligheten. Detta förverkligande sker inte linjärt, alltså stegvis efter en rät linje, utan dialektiskt, genom att varje tanke - tes -   bildar sin egen motsats -antites - och av dessa uppkomna motsatser - tes och antites - bildas så något tredje - syntesen - som i sin tur blir tesen i ett nytt motsatspar osv.
  
  En bild av detta förlopp kan vara förhållandet mellan fadern och modern och barnet:
  • tes - fadern
  • antites - modern
  • syntes - barnet

  Man kan lika gärna ha modern som tes och fadern som antites. Det väsentliga är att barnet inte bara är summan av föräldrarna utan överskrider dem båda genom att vara sig själv. Som vuxen kan sedan barnet självt bli en tes som i det dialektiska mötet med sin antites skapar en ny syntes.

  I denna kurs kommer marxismen att presenteras mer utförligt än Hegels tankar. Marxismen är sprungen ur hegelianismen men också i många stycken annorlunda än sitt ursprung.

  Hegelianismens uppfattning om verklighetens yttersta grund kallas idealism. Vad detta innebär kommer du att få reda på under länken Verklighetsuppfattning.

  De litteraturforskare som inspirerats av Hegels tankar och marxismen bygger givetvis andra teorier än de som följer Kants idéer om estetiken. De kan ägna sig åt att studera förhållandet mellan:

  • Litteratur och idéer,
    alltså vilka tankeströmningar som det litterära verket ger uttryck för.
  • Litteratur och liv,
    dvs hur författarens liv har påverkat texten
    • den biografisk-psykologiska metoden
  • Olika texter,
    vilket innebär att man studerar sambandet mellan olika texter
    • intertextualitet