| Sigmund Freud (1856 - 1939) räknas allmänt som psykoanalysens skapare.
Hans tankar om människans psyke har på ett genomgripande sätt förändrat synen på
människan som handlande subjekt och hans inflytande på litteraturen under 1900-talet är
svårt att överskatta. Här ska jag försöka redogöra för innebörden i några av hans
viktigaste teorier och begrepp. En utgångspunkt är Stig Fhanérs klargörande
översikt i Bilder av människan (Natur och Kultur, 1987) men också Freuds eget
verk Drömtydning (Månpocket 1987) kan rekommenderas.
Psykets topografi
I skriften Drömtydning (1900) lanserar Freud sin teori om psykets
topografi (topografi - beskrivning av terrängförhållande) i vilken han räknar med tre
skikt i det mänskliga psyket:
Freud skiljer i sin topografi mellan två typer av tankeprocesser:
- Primärprocessen
som återfinns i det omedvetna
och som styrs av lustprincipen
vilket innebär att tänkandet styrs av en strävan att uppnå lust
(och eliminera olust)
och skulle kunna karaktäriseras som
ohämmat känslomässigt önsketänkande
- Sekundärprocessen
som präglar tänkandet i det medvetna och det omedvetna
och som styrs av realitetsprincipen
som rättar tänkandet och handlandet
efter verklighetens krav
Mellan dessa tre nivåer råder en ständig interaktion som kan
beskrivas med följande bild:
I en rymlig hall (det omedvetna) befinner sig en stor mängd personer, som alla
önskar ta sig vidare in i festsalen (det medvetna) men som saknar inbjudningskort. De
hindras av en vaktmästare (censuren) som befinner sig i dörren till festsalen, men
trängseln är stor och vaktmästaren har mycket att stå i så ibland slinker en objuden
gäst in. Särskilt om den objudne gästen uppträder förklädd har han utsikter att
lyckas. (citat från Fanér)
En mycket förenklad bild av de tre medvetandenivåerna skulle kunna se ut så här:
Det medvetna med realitetsprincipen
- varseblivningar
- tankar
- handlingar
- logik och förnuft
|
Det förmedvetna med realitetsprincipen
- tillfälligt undanträngt material som minnen
|
| Censuren som hindrar det omedvetna |
Det omedvetna med lustprincipen
- aldrig medvetna upplevelser
- undanträngda upplevelser och önskningar
- irrationalitet och ohämmad känsla
|
Strukturmodellen
!923 utkom Das Ich und das Es (Jaget och Detet) i vilken Freud lanserade en
teori som utgör ett komplement till den topografiska modellen - strukturmodellen.
Också här tänker han sig psyket som bestående av tre delar:
Jaget har en svår roll, dess uppgift är att förmedla mellan yttervärldens krav,
detet och överjaget. Om detta skriver Freud (citat från Fhanér):
"Ett ordspråk varnar för att samtidigt tjäna två herrar. Det arma jaget
har det värre än så, det tjänar tre stränga herrar, strävar att bringa deras
anspråk och krav i samklang med varandra. Dessa anspråk går alltid isär, tycks ofta
vara oförenliga; inte underligt då om jaget ofta stupar på sin uppgift. De tre
tyrannerna heter yttervärlden, överjaget och detet."
Strukturmodellen är alltså ett komplement till den topografiska modellen och de båda
modellernas inbördes relation kan åskådliggöras hjälpligt av följande tabell:
| Det medvetna Jaget |
Det medvetna Överjaget |
| Det förmedvetna Jaget |
Det förmedvetna Överjaget |
| Censuren |
| Det omedvetna Detet |
Driftteori
För att förstå hur Freud tänker sig att psyket fungerar behövs också kunskap om
hans driftteori.
- Psykisk energi
är något som varje person förfogar över.
Från början tänkte sig Freud att denna energi hade en somatisk (kroppslig) grund
men sedan kom han att använda psykisk energi
enbart som ett psykologiskt begrepp.
- Objekt
är de olika föreställningar vi har,
det vi alltså riktar vår varseblivning mot.
Objekten laddas av vår psykiska energi
när vi riktar oss mot dem
- Affekter
är de känslor olika objekt kan väcka hos oss
såsom kärlek, hat, sorg, glädje, längtan och
ångest
- Drifter
är källorna till den psykiska energin,
alltså det som skapar den.
Dessa antog Freud ha en somatisk (kroppslig) grund
så att de närmast kunde sägas utgöra
bryggan mellan kropp och själ (materia och ande).
Medvetandet kan uppleva somatiska bristtillstånd som olust
t ex vätskebrist ger upphov till törst
och driftens mål blir då att släcka törsten
genom att rikta den psykiska energin mot det mål - ölflaskan -
som kan leda till att törsten upphör -
olusten ersätts av lust.
Drifter karaktäriseras genom att man anger:
- källa
vätskebristen
- mål
vätskebalans
- objekt
ölflaskan
Grundläggande drifter är enligt Freud
- jagdriften
som syftar till den enskildes överlevnad
- sexualdriften
som syftar till släktets överlevnad
Han kom senare att sammanföra dessa båda drifter i
- Eros
som i grekisk mytologi är kärlekens och den
sexuella lustens gud
och som för Freud representerar strävan både efter
individens och släktets överlevnad.
Dess energi är
Mot Eros kom han att ställa
- Thanatos
som alltså är dödsdriften
och syftar på dödens gud
son till Nyx (natten)
och tvillingbror till sömnens gud
Hypnos/Morfeus (han som formar )
Ett tredje begrepp med bakgrund i den grekiska
mytologin som Freud använder
i samband med ovan nämnda två drifter är
- Ananke
som är en ödesgudinna och personifierar den absoluta nödvändigheten
eller ödet,
för jaget innebär det insikten om döden
Vid sidan av dessa drifter räknade också Freud med
några drifter som inte är förknippas med stimulering av särskilda
kroppsdelar:
- Voyeurism
som handlar om att erhålla njutning av att se på
andras sexuella kroppsdelar eller aktiviteter.
Denna drift menar Freud är särskilt framträdande hos barn
men dröjer gärna kvar hos framför allt den vuxne mannen.
Den florerande porrindustrin skulle kunna vara ett empiriskt
bevis för detta.
- Exhibitionism
som består i att visa upp framför allt sin kropp för andra.
Också båda dessa drifter ingår som naturliga element i
den vanliga sexualrelationen
Psykosexuell utveckling
När Freud låter publicera sina teorier om varje individs psykiska utveckling, väcker
hans tankar stor uppståndelse, eftersom han i dem hävdar att även barn har sexuella
drifter. Vad som i mycket kommer att determinera människan är hennes
upplevelser i de olika stadier hon genomgår i sin psykiska utveckling. Dessa stadier
förlägger Freud till barndomen, som alltså blir av avgörande
betydelse för den vuxnes
mentala tillstånd. Problem i dessa stadier kan sedan forma den vuxne människan.
- Den orala fasen (0 - 2 år)
styrs av näringsdriften
och har moderns bröst som objekt.
Lustkänslorna uppstår i munregionen
och läpparna, tungan och munhålan blir en erogen zon,
som ger upphov till sexuella spänningar;
även när näringsbehovet är tillfredsställt.
Freud använder termen perversioner
för sexuella avvikelser
utan att lägga några moraliska värderingar i denna term.
Till perversioner räknar han:
sadism, masochism och homosexualitet
och här tycker han sig se starka inslag av oral sexualitet
Även det normala sexuallivet har orala inslag
och dessa aktiviteter menar Freud
är psykosexuella rester från den orala fasen
Andra beteenden i vuxenlivet
som antas ha sina rötter i det orala stadiet är:
ätstörningar, nagelbitning och rökning.
När det gällde det egna flitiga cigarrökandet sa Freud emellertid:
"Ibland är en cigarr en cigarr."
- Den anala fasen (2 - 4 år)
I samband med att barnet lär sig kontrollera avföringen
blir området kring analöppningen en erogen zon.
Freud talar om den anala karaktären som utmärks av
pedanteri, renlighet och sparsamhet.
I måttliga doser gör det individen pålitlig och värdefull i samhället.
- Den falliska fasen (4 - 5 år)
Freud kallar fasen så efter det grekiska ordet för manslem - fallos.
Såväl pojken som flickan upplever under denna period penis
som det mest önskvärda organet.
Driftkällan sätts för pojken alltså i samband med penis
och för flickan med klitoris.
Under denna fas inträffar ett relationsdrama för barnet,
som Freud menar under antiken fått ett storslaget uttryck i
Sofokles tragedi Kung Oidipus.
- Oidipuskomplexet
Fram till den falliska fasen utvecklas pojken och flickan efter samma mönster.
Nu uppstår en skillnad:
Efter den oidipala fasen inträffar vad Freud kallar en latensperiod, när
barnet i stället riktar mycket av den psykiska energin på inlärning. Men i och med
puberteten ändras detta och den sista av de faser Freud räknade med inträffar.
- Den genitala fasen (från och med puberteten)
Driftkällan är alltjämt könsorganen men den hormonella förändringen har
gjort det möjligt att tillfredsställa drifterna i orgasmen.
Drifterna är under denna period mycket starka och inte så lätta att leva ut.
En lösning är att omvandla driften genom att överföra dess energi i någon
sysselsättning, som det kan vara lättare eller mer accepterat att ägna sig åt.
En sådan omvandling till något allmänt accepterat kallar Freud för sublimering.
Exempel på sådana sublimeringar i det moderna samhället kan enligt Freud vara:
konst,
religion, vetenskap men också produktion och konsumtion.
Trots att denna presentation av Freud i detta sammanhang - d.v.s. i en kurs i
litteraturvetenskap - kan verka ganska fyllig, är det viktigt att betona att den är
snarare summarisk. Freud själv varnade lekmän att dra förhastade slutsatser utifrån
hans teorier.
|