• Text A och text B har påverkat utformningen av text C
  (A och B är orsak och C verkan)

Detta anspråksfulla mål, att således leda i bevis en sådan kausalitet, har starkt kritiserats av bl a René Wellek:

"Konstverk är emellertid inte blott produkter av källor och inflytelser, de är helheter i vilka råmaterial med annat ursprung upphör att vara orörlig materia och uppgår i en ny struktur." (citat från Anders Olssons artikel i Litt.vet.)

Ett konstverk kan alltså inte reduceras till sina enskilda delar utan måste också ses som en helhet och det helgjutna konstverket är alltid också en egen skapelse som existerar på sina egna villkor.

För att kunna hävda en påverkan från en text A till en annan text B måste man fastslå att vissa nödvändiga villkor föreligger:

• Likheterna mellan A och B är relevanta och inte tillfälliga.
  
• Likheterna är betydelsefulla och gäller viktiga inslag, som tema, motiv, grundläggande idéer eller form.
  
• Likheterna beror inte på att A och B båda påverkats av en annan källa C.

De båda kursiverade orden i villkoren ovan är vaga och kvalitativa, dvs rör kvalitet snarare än kvantitet eller mätbar mängd. Detta kan man råda bot på genom en definition, men då måste det röra sig om en stipulativ definition, dvs av typen:

• med relevanta likheter avses p och q
• med betydelsefulla likheter avses r och s

där p, q, r och s står för variabler som man ersätter med vad man menar, t ex just tema och motiv. Anders Olsson (Litt.vet.) ger ett exempel på en lyckad sådan studie. Inge Jonsson visar i sin avhandling Swedenborgs skapelsedrama De cultu et amore dei hur Swedenborg påverkats av idén om världsägget som en bild för världsdramat, inte bara av Platons tankar utan även av andra mera närliggande källor. Här räcker det inte för Inge Jonsson att visa på relevanta och betydelsefulla likheter utan han lyckas också binda Swedenborg vid en annan samtida källa.

Den forskare som använder sig av en strängt komparativ metod för att påvisa kausalitet arbetar inom den positivistiska vetenskapstraditionen. Den forskare som nöjer sig med att påvisa textlikheter sysslar med vad som kallas för intertextualitet. Här menar man att olika texter så att säga för dialoger med varandra och att det således inte handlar om en ensidig kausalitet. Betydelsefull för detta synsätt är den tyske hermeneutikern och filosofen Gadamer.

En författare som lägger stor vikt vid ekon från det förflutna och från olika tanketraditioner är T. S. Eliot och hans långa dikt Det öde landet (Ant. 3) har beskrivits som en "ekokammare".

I sin artikel förtecknar Anders Olsson (Litt.vet.) olika slag av samband:

• Starka/svaga
  Den metod som arbetar med starka samband kallar komparationen:
  
  • genetisk
    eftersom den försöker fastslå kausalitet

  Den metod som nöjer sig med att peka på likheter kallar jämförelsen:

  • illustrativ
    
• Explicita/implicita
  dvs sådana som är utsagda och sådana som är dolda och kanske omedvetna:
  
  • explicita
    som när James Joyce kallar sin roman Ulysses (Odysseus) (ett utdrag i Ant. 3) och därmed anspelar på Homeros epos eller när Dante låter hjälten i Vergilius epos Aeneiden vara jagets ciceron i Den gudomliga komedin (ett utdrag i Ant. 1).
    
  • implicita
    Här exemplifierar Olsson med Vilhelm Ekelunds influenser på Gunnar Björling. De kan spåras i uppbyggnaden av Björlings dikter, deras ton och i syntaktiska grepp (som har att göra med språkets uppbyggnad).
    
• Avsedda/icke-avsedda
  Här är författarens egen utsaga naturligtvis viktig, men man måste alltid förhålla sig källkritisk till den; författaren kan ha glömt eller vill kanske inte medge en påverkan.
  
• Vänskapliga/antagonistiska
  Denna synpunkt ligger nära den föregående. Klargörande kan också vara att utröna om influenserna beror på beundran eller protest. Många diktare har skrivit i protest mot betydelsefulla föregångare och deras verk kan av psykoanalytiskt inspirerade forskare ses som fadersmord.
  
• Inom- och mellanspråkliga
  Vissa forskare koncentrerar sig på att studera påverkan endast inom ett särskilt språkområde medan andra menar att influenser också sker över språkgränserna.
  
• Manliga/kvinnliga
  Sker påverkan inom eller över könsgränserna, dvs påverkas manliga författare mest av andra manliga författare och kvinnliga av kvinnliga eller sker det en korsbefruktning? Olsson pekar bl a på Nietzsches stora inflytande på Edith Södergran (Ant. 3) som ett stöd för korsbefruktningsteorin.
  
• Generella/specifika
  Grunden för denna skillnad ligger i synen på språket. För en del forskare existerar en text i förhållande till hela språksystemet och när vi läser den styrs vårt läsande av ett gemensamt kulturarv som uppfattningen om genrer, skrivsätt och traditioner.
  
  Andra forskare menar att detta generella förhållningssätt inte hjälper forskaren att se en texts individuella särdrag. Kjell Espmark arbetar i stället med en snävare intertextualitet när han t ex kartlägger Tomas Tranströmers poetiska landskap i Resans formler - En studie i Tomas Tranströmers poesi (Norstedts, 1983).
  
• Aleatoriska/obligatoriska samband
  Med aleatorisk menas tillfällig och synen gäller om en korrekt och enhetlig läsart överhuvudtaget är möjlig.
  
  • Företrädarna för det aleatoriska synsättet menar att läsaren är den subjektiva utgångspunkten för tolkningen och att det sätt läsaren fogar samman texternas delar på är mer eller mindre slumpmässigt och att således inte textens mening existerar i sig oberoende av läsarna som något objektivt (nästan som Platons idéer eller allmänbegrepp).
    
  • Förespråkarna för det obligatoriska sambandet menar att en korrekt tolkning är möjlig och att alltså textens mening existerar som något objektivt och oberoende av enskilda uttolkare.

Den intertextuella metoden lägger som synes tonvikten vid själva texten och arbetar således med i huvudsak inomtextliga kriterier. De utomtextliga är de andra texter som den studerade texten för en dialog med.